Dagens gärning?
Egentligen hade jag planerat att skriva om min fantastiskt sköna lördag som var igår. Spenderade den med att åka längdskidor, mathandla och spela sällskapsspel med Erik (vi vågade vägra melodifestivalen...). Men känner att jag gärna vill berätta om vad som hände idag.
Idag när jag var på väg hem från kyrkan och höll på att kämpa mig upp för den katastofalt hala och branta backen, det är just nu ett steg fram, glida två steg bak. När jag lyckats komma till halva backen så får jag se en bil som har fastnat i en vall. Varför man ens försöker ta sig uppför backen med bil övergår mitt förstånd. Men nu hade de försökt och uppenbarligen fått möte och varit tvugna att köra åt sidan och då fastnat med bilen. När jag kommer dit så håller en av dem på att försöka få fram snön under bilen med en bruten kvast och den andra letar efter sand. Jag fattar snabbt att det aldrig kommer funka så jag lommar upp till vår källare och hämtar en skyffel och börjar hjälpa till med att skyffla bort snö. Ett tag är vi fem personer som håller på och kämpar för att bilen ska komma loss, eller ja... fyra, kvinnan som var med i bilen gick mest runt och ojade sig.
Efter att ha kämpat ett tag med att skyffla snö, putta på bilen, och skyffla lite till så fanns det ingen snö under bilen då tyckte både jag och de andra som hjälpte till att bilen borde kunna komma loss. Så vi sandade lite och önskade paret all lycka. De andra var tvugna att gå och min skyffel var inte längre behövd. Jag hann inte långt förrän bilen kom körandes förbi mig och paret vinkade glatt. Skönt.
Kände mig ganska glad över att få hjälpa till, eller att jag hade en skyffel till hands. Även om jag egentligen inte fattar varför man överhuvudtaget försöker köra upp för den backen just nu när det är is i hela backen. Men, men de kom ju upp och det var huvudsaken.
Idag när jag var på väg hem från kyrkan och höll på att kämpa mig upp för den katastofalt hala och branta backen, det är just nu ett steg fram, glida två steg bak. När jag lyckats komma till halva backen så får jag se en bil som har fastnat i en vall. Varför man ens försöker ta sig uppför backen med bil övergår mitt förstånd. Men nu hade de försökt och uppenbarligen fått möte och varit tvugna att köra åt sidan och då fastnat med bilen. När jag kommer dit så håller en av dem på att försöka få fram snön under bilen med en bruten kvast och den andra letar efter sand. Jag fattar snabbt att det aldrig kommer funka så jag lommar upp till vår källare och hämtar en skyffel och börjar hjälpa till med att skyffla bort snö. Ett tag är vi fem personer som håller på och kämpar för att bilen ska komma loss, eller ja... fyra, kvinnan som var med i bilen gick mest runt och ojade sig.
Efter att ha kämpat ett tag med att skyffla snö, putta på bilen, och skyffla lite till så fanns det ingen snö under bilen då tyckte både jag och de andra som hjälpte till att bilen borde kunna komma loss. Så vi sandade lite och önskade paret all lycka. De andra var tvugna att gå och min skyffel var inte längre behövd. Jag hann inte långt förrän bilen kom körandes förbi mig och paret vinkade glatt. Skönt.
Kände mig ganska glad över att få hjälpa till, eller att jag hade en skyffel till hands. Även om jag egentligen inte fattar varför man överhuvudtaget försöker köra upp för den backen just nu när det är is i hela backen. Men, men de kom ju upp och det var huvudsaken.
Kommentarer
Trackback
