Jozee

Har virkat lite... Mitt stora projekt är en filt, men den kommer nog ligga lite i vila då den inte längre passar in i vardagsrummet. Så istället gjorde jag ett minipyssel igår. Jag virkade ett fodral till min kamera. Är ganska nöjd med det, men insåg att jag egentligen borde gjort på ett annat sätt. Jag skulle nog virkat alla sidor för sig och sedan satt ihop dem istället för att virka en påse. Får göra det nästa gång. Har ju Eriks kamera jag kan virka ett fodral till :-)

Nä, nu hinner jag inte mer. Ska hjälpa A att flytta idag.

Är fortfarande utestängd från skolan, vet inte när jag får lov att komma in i gympahallen igen. Enligt mölndals hemsida så är skolorna stängda idag med och förhoppningsvis ska de börja öppna på måndag. Hoppas det för det är bara måndag och tisdag som jag är bokad på skolan och skulle verkligen vilja ha tillbaka mina idrottskläder och skor som finns där...

Nåja. Idag tar jag det lugnare än vad jag har gjort de andra dagarna. Förrgår var det pulka och handbollsmatch (vann med 39-13 och jag lyckades pilla in bollen i mål) och igår var jag ute och försökte åka skidor med varierande framgång. Studerade snön mycket närgånget ett antal gånger. Är ändå riktigt stolt att jag lyckades hålla mig på benen i den brantaste backen, är inte lika stolt över fallet på plan mark och raksträcka. Konstaterade att jag kommer nog inte bli nästa världstjärna i långdåkning. Men Vasaloppet ska jag nog klara en dag. Det är ett av mina långt-fram-i-framtiden-mål. Behöver inte vinna men åka ska jag göra :-)

Det målet har jag haft ganska länge. Ända sen jag första terminen på idrottshögskolan gjorde ett arbete om Vasaloppet har jag viljat stå på ett par längsskidor och plåga mig fram från Sälen till Mora. Det är ju "bara" 90 km. Men det är ju så mycket mer än bara ta sig fram på skidor, det är ju en folkfest utan dess like och  det är ju här ordet "blåbär" myntades i sportssammanhang.

Ja, för er som är okunniga om detta fenomen "blåbär" så kan jag berätta att det kommer från alla nya skidåkare som tar sig fram i Vasaloppet och dricker blåbärssoppa.  Dessa missar munnen ibland och de blir blåa över sig själva, därav benämningen blåbär.

Hehe... Ett sidospår... Men lite allmänbildning är ju aldrig fel. Ska nu fortsätta att roa mig med att försöka organisera och sortera alla lektionsplaneringar jag har, så när jag får fast anställning så slipper jag fundera över det :-)

Jag får nog lov att bryta ett av mina fastelöften idag... Löftet om att inte köpa något till mig själv innan påsk. Jag skyller allt på rädda politiker som sänger skolor hejvilt och inte tänker på att vikarierande gympaläraren hade sina idrottskor där inne och behöver dem till sin handbollsmatch ikväll.

Något jobbigt inköp men antagligen inte helt korkat. Det betyder att mina två år gamla skor kan bytas ut och enbart användas när jag vikarierar på skolor. De nya kommer enbart användas till träning, så vida det inte blir några skräpskor för då blir det de nya som får titeln "Vikarieskor" och mina gamla får fortsätta slitas på handbollsträningarna.

Annars har min utesnöade dag varit rolig. C kom på morgonen sen drog jag, erik och c till pulkabacken och åkte pulka och stjärtlapp. Mycket roligt :-)

Jaha. Så blev man ledig igen. Fast den här gången eventuellt med lön, vilket är positivt. Anledningen är att taket på ishallen har rasat och då tog komunen beslutet att stänga alla skolor, tills de är besiktigade. Det kan ta en dag eller så tar det flera, jag vet inte. Misstänkte att det skulle bli något sånt efter att skolans idrottshall var stängd idag och jag fick lov att ha utegympa med eleverna. Tur att det var fint väder och att det fanns en pulkabacke nära...

Som sagt ledig igen. Tyckte det räckte med förra veckans ledighet.

Jag skulle aldrig ha gått upp imorse. Det kändes inte riktigt rätt att kravla sig ur min varma sköna säng med mitt gosiga täcke när det var kallt i rummet. Men jag gjorde det och hade en ganska lugn morgon innan jag stack ut näsan utanför dörren. Burr. Kallt. Jag traskar iväg och kommer till stationen i god tid innan tåget ska gå, gillar att vara i tid och eftersom jag misstänkte att tågen kunde köra på något udda tider och inte enligt tidtabellen så var jag tidig för att eventuellt hinna med en buss istället. Jag skulle inte varit tidig. Höll på att frysa tårna av mig när jag väntade. Tåget var inte bara 10min försenat utan 30. Lyckades missa den buss som jag kunde tatt och fick vackert ringa till skolan och berätta att jag blev sen. Kul. Extra kul när jag idag börjar ett nytt vikariat och egentligen behövde några minuter på mig att hitta, läsa instruktioner och ladda. Det hann jag inte utan kom 10 min försent till lektionen. Suck.

Nåja, lektionen gick bra. Sen var det bara att sprinta ned till idrottshallen och ha idrott. Hade Skidskyttebandy idag (egen innebandyövning som blev otroligt lyckad). Skrattade med eleverna och hejade nog mest av alla. Tänk om hela dagen fick vara så. Bara glädje. Men nej. Jag lyckas efter första idrottslektionen tappa min nyckel som leder till alla dörrar på hela skolan. Ångesten låg under ytan. Lyckas genomföre en lektion utan nyckel sen hade jag lunch.

Spenderar hela lunchen med att leta och titta överallt i idrottshallen men hittar den inte. Gråten sitter i halsen. Jag har vad jag vet aldrig tappat bort en nyckel. Glömt hemma, absolut, men aldrig tappat. Tillslut inser jag att jag får krypa till korset och gå in i lärarrummet och be om hjälp. Gjorde det efter lite stöttning från en alldeles underbar pojk. Jag lyckas på nåder att låna en nyckel så jag kan ha de resterande lektionerna. Håller lektionerna och under en av dem när eleverna håller på som bäst med att leka så passar jag på att öppna de skåp som jag inte kunde öppna innan när min nyckel var borta och vad ser jag? Jo, min nyckel har på något sätt glidit in under ett av skåpsdörrarna. Lycka. All oro släppte och jag kunde genast slappna av. Oerhört skönt.

Men det är inte slut än... Slutar jobbet och väntar på pendeln (igen) och håller för andra gången idag att förfrysa tårna, trots varma stövlar. När tiden flyttas fram med 20 min så tänker jag "inte nu igen", men det var det. Som tur var så ser jag bussen komma och jag hinner på den. Bussen tar visserligen längre tid men det fick det vara värt. Kommer hem och nu sitter jag här. Mina tår är fortfarande stelfrusna men det ska jag snart råda bot på. Tänkte gå och simma lite. Ska bli skönt att plaska lite och sen basta.

Satt på bussen idag och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Skrattet bara bubblad i mig och jag fick göra allt för att det inte skulle höras. För hade det gjort det så hade det nog blivit lite sura miner bland resenärerna. Det som hände var att en kille uppenbarligen hade fått ett jättesug efter semlor och köpt sig två stycken. Men istället för att vänta tills han kom fram till sin hållplats så plockade han fram en och skulle äta på bussen. Min tanke var "det är inte sant, han tänker äta den." Sen började semlejongleringen. På den korta stund som han åkte buss, som skumpade och tvärnita ovanligt mycket, lyckades han tappa semlan och smeta grädde över sin jacka minst två gånger och semlan hamnade upp och ned i knät på han me vid någon gång. Det som gjorde det ännu roligare var att han hela tiden försökte dölja att han åt semla genom att försöka hålla påsen nära semlan och munnen. Vilket gjorde det lite mer komplicerat eftersom han hade en till semla där i. Jag tror inte han lyckades få i sig något under resans gång utan fick gå av vid sin hållplats med sin numera trasiga konditoripåse och nedsmetad jacka och byxor.

Kändes som jag var med i en komedi av något slag. Hade oerhört svårt att hålla mig för skratt och tvingade mig att stirra i min bok och läsa för att inte stirra på stackaren som var så sugen på semlor och inte kunde hålla sig. Bara tanken på semlekillen idag har fått mig att le och börja skratta. Underbart. 

Känner mig ruggit stolt just nu. Jag har lyckats sy två kuddfodral till soffan och sy upp en av gardinerna utan att få frispel och börja kasta nålar om mig. Det tar sig. Fast nu får det nog räcka med symasikneriet ett tag, är lite trött på att trä masiknen och behöva spola tråd. När jag tittar mig omkring i lägenheten är det inget som har akut behov av att sys eller fixas med symaskin, det finns visserligen två gardiner till som borde sys upp men soffan döljer dem så bra så det får vara. Är förövrigt mycket nöjd med de nya gardinerna och de nya kuddfodralen i soffan, vårt vardagsrum ser helt annorlunad ut än innan. Kul.

Gårdagens minisemleätarkväll blev lyckad, bullarna var goda och det räckte precis så att C skulle bli nöjd, fast hade det funnits flera så vet man ju aldrig... Det var iallafall riktigt kul och mysigt att träffa vännerna en vardagskväll och bara vara.

Det var igår. Idag är det Cafe Live som gäller och en promenad till matbutiken för att hämta bror mins födelsedagspresent. Jag hoppas det blir bra, skulle nog vilja ha en själv sen men det får vänta ett tag. Kanske bäst att jag sätter fart så jag hinner allt jag vill göra innan cafe live. Ska bara...

Har som sagt ofrivilligt sportlov men jag ser till att hålla igång ändå. Har under förmiddagarna roat mig med att lägga upp gardiner och sy ett nytt kuddfodral. Inte världens roligaste men någon gång måste man ju ta tag i det. Är nöjd med de som jag har lyckats sy upp. Var inte jätte nöjd när jag höll på och upptäckte att gardinerna hänger på olika höjder och kunde inte använda samma mått utan var tvungen att mäta om hela tiden. Suck. Nu är det "bara" nio gardiner kvar sen är alla uppsydda. Weii.

Igår på eftermiddagen så kännde jag verkligen hur skönt det är att vara ledig. Jag och Erik gick ut på promenad/lek i snön. Jättekul! Vi klättra/kröp uppför berg och åkte på rumpan ned, vi knuffa varandra i snöhögar och bara njöt av att vara ute tillsammans. Idag blir det nog ytterligare utgång men den här gången på längdskidor. Alltid lika roligt eftersom jag uppenbarligen saknar allt vad försiktighet heter när jag är ute i snö. Misstänker att jag kommer stå på hvudet i en snödriva mer än en gång under turen. Fast det blir inte någon jättelång tur för jag måste hem och baka minisemlor innan kompisarna kommer och ska hjälpa mig att äta upp dem. Det har blivit lite utav en tradition, att jag bakar och kompisarna äter :-)

Verkar som sagt att det är ett ganska bra ofrivilligt sportlov detta. Det är ju inte sämre med att OS visas på tv, perfekt kvällsunderhållning och jag kan ju sitta uppe hur länge jag vill och titta...

Jag är verkligen kass på att skriva här... Sorry. Som vanligt har det varit mycket och jag har knappt hunnit med mig själv. Det är ju OS :-) Sitter inte uppe på nätterna och tittar men följer det ändå så mycket som jag hinner, den här veckan blir det nog en hel del eftersom jag har ofrivilligt sportlov. Ofrivilligt eftersom alla skolorna är stängda, förutom fritis men de är inte öppna hela tiden, så jag får vackert roa mig med annat den här veckan än jobba och tjäna pengar. Tur att det är OS så jag kan hålla mig sysselsatt.

Började den här veckan bra iallafall, blev intervjuad av en tidning som ville göra en personintervju av en metodist/equmenia tjej. Inte så många att väja på... Gillar inte riktigt att bli intervjuad, speciellt inte när det gäller om den nya kyrkan. Det är så känsligt för vissa. Får hoppas att jag svarade bra och inte något som går emot vad equmenia eller den nya kyrkan står för. Sitter just nu och önskar att jag inte gick med på det även om jag vet att jag inte kan ha sagt något jättekorkat, men man vet aldrig. Bliderna blev nog bra iallafall...

Nåja. Det är bara att skaka av det och fortsätta med dagens planering. Ja, planering... har ingen. Ska sätta mig lite och styrelsearbeta mig ett tag sen är dagen öppen och de andra dagarna i veckan. Det enda jag vet är att jag planerar att styra kosan mot öster i helgen. Annars så får jag försöka med konsten att ta det lugnt. Hur gör man det?

Egentligen hade jag planerat att skriva om min fantastiskt sköna lördag som var igår. Spenderade den med att åka längdskidor, mathandla och spela sällskapsspel med Erik (vi vågade vägra melodifestivalen...). Men känner att jag gärna vill berätta om vad som hände idag.

Idag när jag var på väg hem från kyrkan och höll på att kämpa mig upp för den katastofalt hala och branta backen, det är just nu ett steg fram, glida två steg bak. När jag lyckats komma till halva backen så får jag se en bil som har fastnat i en vall. Varför man ens försöker ta sig uppför backen med bil övergår mitt förstånd. Men nu hade de försökt och uppenbarligen fått möte och varit tvugna att köra åt sidan och då fastnat med bilen. När jag kommer dit så håller en av dem på att försöka få fram snön under bilen med en bruten kvast och den andra letar efter sand. Jag fattar snabbt att det aldrig kommer funka så jag lommar upp till vår källare och hämtar en skyffel och börjar hjälpa till med att skyffla bort snö. Ett tag är vi fem personer som håller på och kämpar för att bilen ska komma loss, eller ja... fyra, kvinnan som var med i bilen gick mest runt och ojade sig.

Efter att ha kämpat ett tag med att skyffla snö, putta på bilen, och skyffla lite till så fanns det ingen snö under bilen då tyckte både jag och de andra som hjälpte till att bilen borde kunna komma loss. Så vi sandade lite och önskade paret all lycka. De andra var tvugna att gå och min skyffel var inte längre behövd. Jag hann inte långt förrän bilen kom körandes förbi mig och paret vinkade glatt. Skönt.

Kände mig ganska glad över att få hjälpa till, eller att jag hade en skyffel till hands. Även om jag egentligen inte fattar varför man överhuvudtaget försöker köra upp för den backen just nu när det är is i hela backen. Men, men de kom ju upp och det var huvudsaken.

Idag kunde jag jobbat massor, men fick tacka nej på grund av att min mage inte ville sammarbeta under natten, utan skulle promt göra ont trots nära överdosering av värktabletter. Kanske dax att fixa något starkare alternativ än ibumetin... Så när bemanningen ringde på morgonen fick jag snällt tacka nej, hade då lyckats sova tre timmar sammanlagt under natten och brukar behöva minst sju. Det var nog det smartaste jag har gjort för idag har magen fortsatt göra ont och jag är oerhört trött. Hade inte varit så lyckat att vara på fritis med massa 1:or och 2:or, där man alltid måste vara allert och på språng så att ingen får för sig att klippa håret på någon, leka stolsfäktning eller rita på varandra med spritpennor.

Så istället har jag haft en lugn dag hemma där jag har rensat massor, varvat med att ligga i soffan och tycka synd om mig själv. Det som är kvar på min "dagordning" är diska, ska börja med det så fort värktabletten har börjat verka. Efter disken kan jag nog lugnt luta mig tillbaka i soffan och känna att jag ändå har gjort en del idag. Har ju städat kyl, skafferi, rensat bokhylla, burit ned saker till källaren och tvättat.

Planerna för helgen är inga. Jag har min första lediga helg under 2010 och har inte planerat något. Känns skönt och behövligt att ha en "blank" helg efter alla examensfester, styrelsemöten och träffar.